Insikter
Scrolla ner för att läsa mer
I omställningen till Nära vård behövs nya vårdformer utvecklas. I det arbetet är det ett måste involvera patienter/brukare och dem som de har runt sig samt medarbetare i hur de nya tjänsterna ska utformas och införas. Likaså behövs en dialog med ledningarna i regioner och kommuner kring det övergripande strategiska arbetet med Nära vård, så att de nya tjänsterna kan passa in på bästa sätt.
Tjänstedesign och design thinking erbjuder metoder och angreppssätt som låter dem som berörs av förändringsarbetet på olika nivåer samskapa utifrån sina förutsättningar och perspektiv och bygga en gemensam berättelse och rörelse framåt.
19 februari 2021 höll vi i ett webbinarie med Erik Reinicke, projektledare för projektet Ekossystem för e-hälsa i Region Östergötland. Med temat ”Hur kan vi utveckla närmare vård och smart e-hälsa genom tjänstedesign?”
Nedan hittar du inspelningen från webbinariet.
Runt om i landets regioner pågår omställningen mot Nära vård, som beskrivs som ett nytt sätt att arbeta med hälsa, vård och omsorg som utgår från individens behov och förutsättningar. I den här omställningen är utveckling och införande av e-hälsolösningar en viktig del.
Usify har stöttat Region Östergötland i utvecklingsarbetet kring en sådan e-hälsolösning. Det handlar om en lösning för egenmonitorering, dvs en lösning för att patienten ska kunna följa upp värden, som ex. blodtryck och vikt, med digital teknik i sitt hem eller där hen befinner sig.
I vårt arbete har vi utgått från en generisk modell för vårt arbete med tjänstedesign, double/triple diamond. Modellen innebär för det första en växelverkan mellan att öppna upp en frågeställning och att fokusera och konkretisera den. För det andra innebär det en process som drivs av just frågor. Alltifrån den första inledande frågan till fördjupade, detaljerade och konkretiserade frågor som växer fram under arbetet och som driver lärande och utveckling framåt.
En frågedriven förändringsprocess som involverar människor handlar i stor utsträckning om att lyssna. Därför inledde vi vårt samarbete 2019 med att lyssna med hjälp av två workshops och 11 intervjuer. Vi lyssnade till ledningspersoner och medarbetare, till sjuksköterskor från kommuner och regionen, till läkare, närsjukvårdsdirektörer, enhetschefer, utvecklingsledare, verksamhetschefer och verksamhetsutvecklare, utvecklingschef och hälso-och sjukvårdsdirektör. Det är ju inte bara patienten som är användare av en e-hälsolösning.
Vi lyssnade till personernas tankarna om egenmonitorering, men också om förändringsprocesser i vården generellt, kring vilka patientgrupper vi skulle intervjua och relevanta frågor som vi skulle ställa till dem. Mötena blev också en viktig förankring av kännedomen om projektet.
Sedan genomförde vi 11 intervjuer med patienter som hade någon av diagnoserna diabetes, KOL och hjärtsvikt. Flera av dem vi pratade med var multisjuka. I fem av intervjuerna var också en anhörig med.
Vi ville fånga de här personernas livssituation i stort för att förstå deras vardag och hur deras behov och förutsättningar för kontakten med vården såg ut – både i nuläget och i ett tänkt framtida läge där egenmonitorering skulle kunna vara en del av deras liv.
I nästa steg la vi ut all data vi samlat in i workshops och intervjuer och letade efter mönster. I dialog med projektgruppen från Region Östergötland vaskade vi för det första fram mönster i behov och beteenden, mönster som vi sammanfattade i nio beteendegrupper.
För varje grupp lyfte vi fram farhågor och vinster med egenmonitorering, och de behov som just den här gruppen har i sammanhanget. Vi använde citat från intervjuerna för att visualisera och levandegöra de olika grupperna.
Utöver de som ”litar på att vården fixar”identifierade vi patientbeteendegrupperna Vill vara engagerad och ha eget ansvar, Teknikanalfabet, Den ser fram mot samtalet och Orolig anhörig.
Vi tog även fram beteendegrupper för medarbetare och ledningspersoner. De som värnar den mänskliga kontakten var en av dessa, Sunt skeptisk, Teknikintresserad optimist och Det är bra som det övriga tre.
Tillsammans med projektledningen gjorde vi också en analys av all data från intervjuer, workshops och material kring befintliga vårdprocesser som rörde just själva processen för egenmonitorering. Vi sammanfattade det i en visualisering som utvecklades för att beskriva berättelsen om nuläge, om det önskade läget respektive resan dit. Visualiseringen av det önskade läget provtrycktes i workshopar med medarbetare och ledningspersoner. Det blev tydligt att ett visuellt språk underlättar gemensam överblick och förståelse av en komplicerad process med många dimensioner att hålla i huvudet samtidigt.
Utöver att trigga konkretisering och prioritering av frågor som behövde fördjupas och redas ut, användes materialet också i den upphandling som regionen gjorde. Parallellt med upphandlingen jobbade vi vidare tillsammans med de frågor som vi identifierat i arbetet med beteendegrupper och processkartan. Det handlade bland annat om vilka kriterier som skulle kunna ligga till grund för att en patient ska komma ifråga för egenmonitorering och om hur olika roller och ansvarsområden påverkas.
I det här steget gjorde vi en serie av workshops som vi delade upp på diagnosgrupper. I workshoparna diskuterade också medarbetare och ledningspersoner från region och kommuner idéer till hur en särskild monitoreringsenhet skulle kunna fungera, vilka arbetsuppgifter som skulle vara aktuella för en sån enhet i förhållande till andra delar av vårdkedjan och var den skulle kunna finnas organisatoriskt.
Med resultatet från dessa workshopar hade vi fått fram ett koncept som vi behövde stämma av upplevelsen hos patienterna för konceptet som det nu såg ut. Men hur gör man en snabbt överskådlig prototyp av en komplicerad process?
Lösningen blev att ta fram ett slags magasin, som innehöll en kort förklarande text om egenmonitorering, en processbeskrivning och två framtidsberättelser om personer i egenmonitorering för att ge läsaren en första förståelse för hur det skulle kunna funka i hens liv. Magasinet hade också utrymme för läsaren att dela med sig av sina reflektioner och reaktioner på de olika delarna av processen. Vi använde magasinet för att testa konceptet i en workshop med ett tiotal patienter, och regionen har sedan fortsatt att använda det i sitt eget fortsatta utforskande.
För oss på Usify har projektet visat på vikten av att ledning och projektledning haft mod att jobba så behovsgrundat och frågedrivet som vi gjort tillsammans. Det krävs mod för att orientera sig mellan nya insikter om behov och vad som är praktiskt möjligt. Ett tydligt och modigt mandat från ledningen har också varit avgörande för att en sådan här process ska mäkta med att bjuda in och lyssna på de där kritiska rösterna som lyfter obekväma, men kanske just därför också så viktiga, perspektiv.
Vi har också blivit påminda om vikten av att lyssna på tankar om behov och i sakfrågan – egenmonitoreringsprocessen – men också på tankar, farhågor, förväntningar och behov som hänger ihop med förändringsarbete i stort. Vården är ständigt förändringsutsatt, vilket gör att det ibland uppstår en förändringströtthet bland personerna som jobbar där.
Usify AB © Alla rättigheter reserverade 2023
.svg){kind=small}
